Var ute i Karlslunds skidspår för en stund sen. När jag åkte där i min ensamhet kom jag på väldigt mycket negativt med dagen. Det var bakhalt som hette duga, det var skavsår på händerna, spåren var under all kritik och glidet var sisådär. Och det för att bara nämna några negativa saker. Usch säger jag bara.
Nu sitter ni säkerligen med ett flin på läpparna och tänker "och den där ska klara 9 mil om mindre än en månad". Och för mig är det jätte roligt att ni över huvud taget ens tänker den tanken. Det visar att ni bryr er. För desto fler själar som yttrar sig om att vi kommer få det tufft, desto fler personer kommer efter den 28 februari att få äta upp sina ord och framförallt tankar. Var så säkra mina vänner. För jag vet att väldigt många därute tänker. Men för oss blir det extra tändvätska. Och när jag nu skrivit som jag skrivit kommer vederbörande att tvingas gå under jorden om vi på något vänster inte lyckas ta oss i mål. Men den risken tar jag.
Om mindre än en timme väntar cykelmannen David på mig uppe vid korsningen så att vi kan bege oss till gymmet. Därimellan ska ett samtal ringas samt religion pluggas.
Lev väl.
/ "ett beslut är ett beslut och ett beslut håller man sig till"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar