Att få uppleva en sådan skidfest hemma i soffan är ju rent ut sagt magiskt. Det är nästan så man blir lite rörd. Jag kom på mig själv flera gånger sittandes med ett leende på läpparna. Men vi svenskar blir lätt så. Väldigt stolta när en från det egna landet gör något stort, och lika bittra blir vi när det inte alls går lika bra, väldigt fascinerande. Man blir varm i hjärtat helt enkelt, dock inte lika varm som Elofsson.
Lördagen har nu övergått till söndag. Det betyder att det är en vecka kvar tills vasaloppet går av stapeln, eller förlåt "öppet spår". Det ska bli så jäkla roligt & intressant. Intressant att se vart man står, se hur pass mycket mer man borde tränat. Men det kanske mest intressanta är alla de "tvättäkta" karaktärer som vi kommer att få möjlighet att träffa.
Det personliga målet tidmässigt har jag i nuläget inte bestämt. Från början var det att bara ta sig i mål. Ett ganska realistiskt mål eftersom jag inte direkt är någon skidtekniker. Jag är trots allt en tävlingsmänniska och jag kan inte sticka under stol med att viljan är min starka sida. Jag skulle ljuga om jag skev att tiden inte spelar någon roll, för det gör den. Att få en bra tid är enligt mig A och O. Med definition på bra. Helst av allt skulle jag vilja glida in på en tid som jag under hela mitt liv kan vara stolt över och INTE känna något tvång över att den till varje pris skall slås. För efter loppet ska skidorna bli exakt så dammiga som ett par skidor kan bli.
Roligt är ju dock att Mikael Holmberg har blivit en sådan hänförd beundrare av denna sport så att det är helt sjukt. En riktig entusiast. Han har nästan åkt fler mil än oss och jag är helt säker på att han tycker det är dubbelt så roligt. Det glädjer mig faktiskt. En fantastisk människa det där.
Känns som om hälften av de personer som påbörjat denna text har slutat läsa vid detta nu. Därför skriver jag lite mer.
Jullan har försvunnit till Teneriffa och hemmet blev helt plötsligt en lugn och harmonisk plats. Skämtåsido. Får hoppas att semestern blir alla tiders och att du kommer hem välbehållen. Saknar dig lite faktiskt. Eller nej, inte än... <3
David, den okände, har på något konstigt sätt dragit sig tillbaka här på bloggen. Kanske går han och tänker på vad nästa inlägg ska innehålla eller mer troligt vad han ska få till lunch imorgon. Börjar bli lite tråkigt utan hans inlägg. Bengt, ge honom ett kok stryk och visa vem som fortfarande är starkast.
Tillsist vill jag rikta ett grattis till min kära broder (som ofta nämns här på bloggen). Ett grattis till landslagsuttagningen, fast å andra sidan behöver inte det nämnas längre. Där är du given sedan en tid tillbaka och det är fantastiskt roligt. Så när jag åker längdskidor (som motionsåkare) mellan Sälen och Mora spelar du landslagsfotboll nere i Schweiz. Det säger en hel del om vad vi gör med våra respektive liv. Jag är klok och seriös medan du bara larvar dig med din fotboll, väx upp nu Karl. Hehe.
Batteriet har endast 12 % kvar. "Bäst att vara på den säkra sidan" sjunger Kent i låten "Idioter", och det har dem förbaskat rätt i. På återhörande.
/Polarn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar