Kan komma att bli en oförglömlig resa.
Snart är vi där!!!
måndag 18 oktober 2010
fredag 15 oktober 2010
Vardag igen !
Kvartersklubben är i div.2, tipslördag sänder damallsvenskan och bastuklubben säsongspremierar !
Återbuden slog som spön i backen under eftermiddagen men dom hårda veteranerna i föreningen tog på sig sina fredagsbaskrar och begav sig ner till nilssons "spa avdenling".
Den består i korta drag av en bastu, en universal bänkpress med ett antal värdelösa funktioner samt ett badkar och en stereo.
Det låter tämligen spartanskt.. och det kan troligen bero på att det är väldigt spartanskt. Men vem behöver egentligen mer?
För att skapa gemenskap och en stark vänskap behövs det inte mer än några goda individer & några riktigt tuffa baskrar.
Som vanligt var det en tung mix av 80:talare som sprutade ur högtalarna. Jag vill tacka min mor och far som nötte gamla blandband med raktöverdisk med Claes "Clabbe" af Gejerstam under mina 7 första levnads år. De har satt spår !
När det kom en skön synth/disco/funk/dance låt slog det slint i Holmberg, vattnet i karet skvalpade likt havet utanför Magellans sundet när han kråmade sig i något som mest liknade en blandning mellan svåra spasmer och breakdance ! Jag blev för en stund orolig när jag tänkte mig vad min bittre far skulle säga när han kommer hem "det ser förkastligt ut där nere, hela kåken blir ju fuktskadad!". Men när jag såg glädjen i den späde lille pojken som satt med en genomsur basker på sne och ben vitare än elfenben så kunde jag inte låta bli än att fnittra på ett lite mer manligt sätt än just fnitterljud.
Nu spelas Joe Cockers "Up where we belong" och direkt går tankarna till Nile City.... det blir nog några timmar med Greger och gänget innan man knoppar för kvällen.
Pojkar vill MÄN KAN
/ D
söndag 21 mars 2010
torsdag 4 mars 2010
nu kommer mormor, äntligen fiiika !
Jag kan inte göra annat än att stämma in i vad föregående skribent har sagt. Skiten är över och jag orkar inte ens lägga energi på att skriva om det, de som är vesäntligt är skrivet nedanför.
Just i detta nu sitter jag istället och skriver en hel rapport om åkningen/träningen. 100+ timmat ska komprimeras ner på några fjuttiga a4 sidor och 80% måste vara objektivt skrivet. "Objektivt skrivet" måste vara en av de absolut värdelösaste idéerna ever.. Jag menar vem vill läsa något som ser ut att vara skrivet av en robot utan känslor, låt mig skriva fritt och levande så ska jag se till att knocka omkull alla som tänkt läsa min rapport.
När man sitter under långa perioder och skriver blir man även sugen på något att tugga på.
Det som är lite roligt nuförtiden är att jag inte längre är sugen på en påse godis. Jag sitter och längtar efter formiddags fika.
Det är helt sjukt att jag kommit till den här delen av livet då jag hellre ser fram emot en biskvi och en kopp kaffe än en stor påse chips. Jag kanske håller på att bli sjukt vuxen och grå men jag måste säga att det är en njutning i livet att kunna sitta med en skön kopp och en fin bit till.
Mazariner, biskvier och dylikt kan lysa upp en hel dag.
Det som dock ger mig lite andrum är att jag fortfarande tycker att wiennerbröd är total-vidrigt. När jag kommer till det stadiet då jag kan äta wiennerbröd då är det dags att kasta in handduken.
/ David
Just i detta nu sitter jag istället och skriver en hel rapport om åkningen/träningen. 100+ timmat ska komprimeras ner på några fjuttiga a4 sidor och 80% måste vara objektivt skrivet. "Objektivt skrivet" måste vara en av de absolut värdelösaste idéerna ever.. Jag menar vem vill läsa något som ser ut att vara skrivet av en robot utan känslor, låt mig skriva fritt och levande så ska jag se till att knocka omkull alla som tänkt läsa min rapport.
När man sitter under långa perioder och skriver blir man även sugen på något att tugga på.
Det som är lite roligt nuförtiden är att jag inte längre är sugen på en påse godis. Jag sitter och längtar efter formiddags fika.
Det är helt sjukt att jag kommit till den här delen av livet då jag hellre ser fram emot en biskvi och en kopp kaffe än en stor påse chips. Jag kanske håller på att bli sjukt vuxen och grå men jag måste säga att det är en njutning i livet att kunna sitta med en skön kopp och en fin bit till.
Mazariner, biskvier och dylikt kan lysa upp en hel dag.
Det som dock ger mig lite andrum är att jag fortfarande tycker att wiennerbröd är total-vidrigt. När jag kommer till det stadiet då jag kan äta wiennerbröd då är det dags att kasta in handduken.
/ David
måndag 1 mars 2010
Äntligen...
Äntligen är det där jävla loppet avklarat! Känslan som nu har infunnit sig är obeskrivlig. Trötthet, matthet, lycka. Det finns många personer som sagt till oss att vi skulle njuta under loppet. Jag kan säga som så, att den enda gången jag ens var i närheten av att njuta var när jag gick i mål, om ens då. Jag pratar nog för oss båda när jag skriver att det var psykiskt jobbigt. Riktigt jävla jobbigt. Att hela vägen och varenda kilometer få se exakt hur många kilometer det är kvar hjälpte inte mig i alla fall. Jag menar, vem fan vill veta att det är 88 kilometer kvar till Mora och 15 kilometer till nästa kontroll. Usch säger jag bara.
Men vi fick oss en utmaning och vi klarade den. Det var nog känslan efter som jag ville åt med detta lopp, eller allt runt omkring. Själva skidåkningen var en lång jävla resa mot döden. Och de personer som säger: "Det är 4 mil det handlar om. De första 4 som är uppför. Klarar man dessa är det bara att glida resterande 5 eftersom de är nedför". Jag ska säga så här, när vi nådde Evertsberg och hade åkt mer än halva loppet hade vi inte ens påbörjat den jobbiga delen. Eller jo det hade vi till viss del, men de personer som säger att de sista 5 milen är en så kallad glidsträcka har förmodligen en kromosom för mycket i par 23.
Egentligen är det här med skidåkning ingen större konst, det handlar om inställning. Dock är det bra med en duglig teknik. Något som i alla fall jag lade märke till efter ca 7 mil. Där hade vi gnetat på och det kändes faktiskt riktigt bra i kroppen emellanåt. Trots vårat förhållandevis dugliga tempo etc är det lik förbaskat en tjock äldre dam med en bakdel större än ett bildäck som ligger före oss. Jag tänker: "hur fasiken kan denna dam hålla detta tempo" och inbillar mig för mitt eget bästa att hon måste ha en gudomlig teknik, det måste hon. Den kroppen kan inte orka mer än min, så enkelt var det bara. Vid det tillfället orkade jag inte lägga mer energi på det än vad jag gjorde och fortsatte därför med mitt eget. Något jag gjorde rätt i.
Såhär i efterhand är jag verkligen inte sugen på att göra om det. Visst det var en upplevelse, men jag tycker verkligen inte om skidfolk. Och det står jag för. Länge leve lagidrott och gemenskap. Så får ni som vill ut och åka flera mil i sträck och inte prata med någon göra det om ni vill. Att få skriva av sig lite om detta är nyttigt för mig, jag har säkert glömt något just nu men det kommer förmodligen mer tankar om detta. Ha tålamod.
Tack till alla er som tänkte på oss och ivrigt satt med era telefoner och väntade på att det skulle plinga. Det hjälpte oss!
Ett extra stort tack till Henrik Löthstam, Magnus Holmberg & Elias Sölveling! Utan er, inget Vasalopp!
/Sixten Jernberg aka August Holmberg
Men vi fick oss en utmaning och vi klarade den. Det var nog känslan efter som jag ville åt med detta lopp, eller allt runt omkring. Själva skidåkningen var en lång jävla resa mot döden. Och de personer som säger: "Det är 4 mil det handlar om. De första 4 som är uppför. Klarar man dessa är det bara att glida resterande 5 eftersom de är nedför". Jag ska säga så här, när vi nådde Evertsberg och hade åkt mer än halva loppet hade vi inte ens påbörjat den jobbiga delen. Eller jo det hade vi till viss del, men de personer som säger att de sista 5 milen är en så kallad glidsträcka har förmodligen en kromosom för mycket i par 23.
Egentligen är det här med skidåkning ingen större konst, det handlar om inställning. Dock är det bra med en duglig teknik. Något som i alla fall jag lade märke till efter ca 7 mil. Där hade vi gnetat på och det kändes faktiskt riktigt bra i kroppen emellanåt. Trots vårat förhållandevis dugliga tempo etc är det lik förbaskat en tjock äldre dam med en bakdel större än ett bildäck som ligger före oss. Jag tänker: "hur fasiken kan denna dam hålla detta tempo" och inbillar mig för mitt eget bästa att hon måste ha en gudomlig teknik, det måste hon. Den kroppen kan inte orka mer än min, så enkelt var det bara. Vid det tillfället orkade jag inte lägga mer energi på det än vad jag gjorde och fortsatte därför med mitt eget. Något jag gjorde rätt i.
Såhär i efterhand är jag verkligen inte sugen på att göra om det. Visst det var en upplevelse, men jag tycker verkligen inte om skidfolk. Och det står jag för. Länge leve lagidrott och gemenskap. Så får ni som vill ut och åka flera mil i sträck och inte prata med någon göra det om ni vill. Att få skriva av sig lite om detta är nyttigt för mig, jag har säkert glömt något just nu men det kommer förmodligen mer tankar om detta. Ha tålamod.
Tack till alla er som tänkte på oss och ivrigt satt med era telefoner och väntade på att det skulle plinga. Det hjälpte oss!
Ett extra stort tack till Henrik Löthstam, Magnus Holmberg & Elias Sölveling! Utan er, inget Vasalopp!
/Sixten Jernberg aka August Holmberg
lördag 27 februari 2010
ompa
Nyss anlända till stugan och pojkarna gör sig hemmastadda. Vi har hämtat våra nummerlappar och allt är nu redo inför morgondagen. August vankar ängsligt fram & tillbaka och jämrar sig för att han inte skulle käkat "bars" i bilen. Hans försök att ladda kroppen har slagit över och nu försatt honom i en hopplös katt & råtta lek fram o tillbaka till toan, stackarn.
Den första måltiden i stugan är serverad och det är lasagne med tomtebloss och ett glas fin tropicana juice. På bordet i köket har August lagt upp en säck med pasta som Henrik sponsrar åket med. Det är verkligen en säck, jag skulle uppskatta det till mellan 7-12 kilo så nu har vi att göra...
Nog bloggat för nu, August måste har mer toapapper för att kunna äta säger han så det blir en tur ner till byn.
Tack till alla våra underbara sponsorer !
Ullmax - Undertäll och vindjackor
Möller bil - Volkswagen Tiguan
Henrik Löthstam - Stuga, juice och en sjuhelsikes massa pasta
Bengt Nilsson - Vätskebälte
Elias Sölveling - Vallning
Magnus Holmberg - Skidor/stavar
Annika Nilsson - Personlig Finansiär för D
Tack för nu ! / David
Den första måltiden i stugan är serverad och det är lasagne med tomtebloss och ett glas fin tropicana juice. På bordet i köket har August lagt upp en säck med pasta som Henrik sponsrar åket med. Det är verkligen en säck, jag skulle uppskatta det till mellan 7-12 kilo så nu har vi att göra...
Nog bloggat för nu, August måste har mer toapapper för att kunna äta säger han så det blir en tur ner till byn.
Tack till alla våra underbara sponsorer !
Ullmax - Undertäll och vindjackor
Möller bil - Volkswagen Tiguan
Henrik Löthstam - Stuga, juice och en sjuhelsikes massa pasta
Bengt Nilsson - Vätskebälte
Elias Sölveling - Vallning
Magnus Holmberg - Skidor/stavar
Annika Nilsson - Personlig Finansiär för D
Tack för nu ! / David
2144
Jag ska fatta mig otroligt kort för bilen är på väg ifrån sponsorn.
En vecka med kopiöst skottande 9 timmar om dagen är inte den optimala uppladdningen för många men jag tror faktiskt att den i vårat fall gjort oss starkare och segare än många andra. Jag vet inte hur många hundra ton vi skövlat ner ifrån taken men jag skulle vilja citera Churchil "sällan har så många haft så få att tacka för så mycket".
Nog om skottande, inom några minuter rullar alltså bilen in, sedan bär det av mot sälen och vasalopp eller "öppetspår" som alla prångt ska kommentera. Jag tror anledningen till att ni stör er på det där är att ni letar efter saker som kan göra att loppet känns fjantigare. Så ni inte ska behöva känna samma värdelöshet, men vet ni, vi ska åka 9mil.. 9 mil skidor i ett svep. Och vi är 19år, så ni som känner ångesten växa inom er - HA !
Synd för er, vill man åstadkomma något i livet så får man sätta fart tidigt.
2 låtar som kommer eka i mitt huvud under morgondagen: Sting - Shape of my heart & Edit Piaf - Non, Je ne regrette rien
En vecka med kopiöst skottande 9 timmar om dagen är inte den optimala uppladdningen för många men jag tror faktiskt att den i vårat fall gjort oss starkare och segare än många andra. Jag vet inte hur många hundra ton vi skövlat ner ifrån taken men jag skulle vilja citera Churchil "sällan har så många haft så få att tacka för så mycket".
Nog om skottande, inom några minuter rullar alltså bilen in, sedan bär det av mot sälen och vasalopp eller "öppetspår" som alla prångt ska kommentera. Jag tror anledningen till att ni stör er på det där är att ni letar efter saker som kan göra att loppet känns fjantigare. Så ni inte ska behöva känna samma värdelöshet, men vet ni, vi ska åka 9mil.. 9 mil skidor i ett svep. Och vi är 19år, så ni som känner ångesten växa inom er - HA !
Synd för er, vill man åstadkomma något i livet så får man sätta fart tidigt.
2 låtar som kommer eka i mitt huvud under morgondagen: Sting - Shape of my heart & Edit Piaf - Non, Je ne regrette rien
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)