Trust the good time

Jag sitter nu i en stol ifrån IKEA, den kräller lite lätt. "Kräller" är ett ord jag just hittade på. Det är en blandning mellan krasar,gnäller och knakar.
Eftersom den här dagen var en bonus dag med ledighet så tog jag vara på den mycket väl. Jag sov till 20 över 12 då jag vaknade av tanken på att jorden kanske snart går under. Då vill man ju inte ligga och dra i sängen liksom. Efter att ha blaskat liv i ansiktet med lite "fingervarmt vatten", som Ralph Arenrud skulle sagt, så gjorde jag frukost. Vid 13.11 serverade jag mig själv en rykande färsk frukost bestående av bacon, ägg, ett glas mjölk och en riktigt god satsumas. Efter måltiden blev hela dagen till en lång hemma bio dag med film och såsande.
Men vid 19.25 kom vändningen, jag gick ut igenom dörren och vandrade. Jag lät de två gängliga benen för mig igenom staden och ut på upptäcksfärd. Det lät lite tråkigt med "prommenad" så jag intalade mig själv att jag var sakletare så jag sa åt kroppen att gå ut på "sakletar jakt". Det var en givande runda, jag såg några poliser som burade in en psyksjuk man, en skum bil vid buss-stationen där det troligen låg ett lik helt uppsprättat och mögligt (det kommer säkert en beck film om liket i bilen om några år) & till sist så såg jag en underlig typ som satt i en rullstol utanför sjukhuset. Han satt och dinglade med sitt ben (det andra var amputerat eller uppätet, jag vågade ej fråga) och låtsades spela fiol.

Nu ska jag sätta på "The Supremes-You Can't Hurry Love" för 56 gången i rad och bara njuta av de sista timmarna jag kan pressa ut ur detta lov.

P.S Jag vet att detta varit ett oerhört värdelöst inlägg men who gives a damn
// "han-som-alla-tror-är-farlig-när-dom-möter-ute-i-mörkret-fast-egentligen-är-han-som-en-stor-nalle-björn.