Min mor var lycklig när hon hörde att jag skulle klippa kort, att jag även nämnde att det skulle vara mohikan hörde hon troligen inte. När jag ringde för att be henne betala för shabraket så var hon så nöjd att hon "
fått hem sin riktiga lilla pojke". När jag sedan berättade att jag ju faktiskt hade gjort mohikan som jag pratat om så hördes inte samma glädje i rösten. Det var nu mer lite osäkert och darrigt på hennes stämmband. Men vaf*an, som Hilmersson skulle sagt "Det är ju bara hår"
Hylla mig eller hata mig !?


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar