Det är nog väldigt sant att jag inte är som andra "barn". Dock tror jag inte längre på tomten, jag minns hur förbannad morsan blev när jag som 9 åring kom bärandes på kassen med deras tomtekläder i. Jag var så nöjd över mig själv och min upptäckt att solen sken ur öronen på mig. Man såg hur alla år av lögner om den tjockeröde bara raserades i min moders ansikte. Men det är inget att hänga läpp för inte, nu för tiden agerar jag själv och min något korta men goa kusin, Pim, tomte hos våra grannar.
Jag får hoppas att förkylningen släpper för Uggulas för idag var ingen kul dag inte, bortsätt ifrån skratten då vi fick tillbaka matteproven så var det inte mycket leende på hans nariga läppar. Men men.. går man på svettiga Virginska och får serverat ång kokt skit med vatten sås som är KRAV-märkt så kan jag faktsiskt ge det lilla livet rätt till att känna så ibland.
Innan jag avslutar så vill jag be op-skolan om ursäkt för incidenten med plinten. Till mitt försvar kan jag bara säga att ibland glömmer även jag att jag är stor..
// d
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar