Efter ett på tok för långt uppehåll så ska jag nu skriva igen. Jag har inget att försvara mig med mer än att jag varit lite bekväm och inte haft allt för mycket inspiration att printa, men nu är det dags för bättring.
Idag var det en speciell dag eller.. nu ska vi inte göra en höna av en fjäder men.
Efter att hela våren suttit och blivit imponerad av min norrbroder och hans sjuka speed så var det bänken mot Adolfsberg som gällde för mig idag. Det är alltid lika mysigt i gubb gänget tycker jag. Även om det tidigare endast har blivit en match under vintern så är det alltid glädjande att sitta på bänken. Det är något speciellt med g-vallen, det sitter liksom kärlek i väggarna och rutin i de urtvättade kallingarna som Bagarn slänger fram.
Efter en fin första halvlek med 1-0 ledning kändes det fint att få sträcka på benen och köra lite gris. En viss Edqvist var aningen mer taggad än oss andra men tyvärr var det nog bara en nackdel för honom som förlorade det flesta gångerna.
I andra halvlek började målen rulla in och när Pete kallt slog in 4:an fick man sig en liten chock när man hörde sitt namn ropas ifrån bänken.
En uppvärmningshatare som jag är fick i alla fall ta några löpvändor för att sätta igång min massiva kropp.
Den alltid lika underbare Lukas hade hittat den största tröjan i Rynninges historia så för en gångs skull kunde man röra på sig utan att fletscha the bellybottom för alla näspetare på läktaren.
Med 14 min kvar av matchen kom då mitt första inhopp i div.3, de första två metrarna var nervösa men när jag klappat på min älskade norrbroder och sedan kommit på plats brevid Mogge the man så infann sig ett mysigt lugn i magen. Det var inte urmycket för mig att göra under mina minuter men ack så skönt känns det att ha fått luftat flaggstångarna i 3:an.
Känns roligt att få ta ett kliv framåt efter uppehållet som väntar till veckan !
Dawa#4 (18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar