truutu du tudu

Nu sitter man här ännu en gång. En trött kropp, en svettig lokal och en dreglande August som hänge utanför fönstret och kollar på bilar. Det är första dagen i skolan efter en välbehövlig semester på Mallis. Släkten är som den är och därför har även semestern blivit unik. Magar har varit "vajsiga", mat har ätits och kroppar har stekts i solens hetta. De första dagarna på ön var gråa och ångest tankarna staplades på hög, skulle man behöva komma hem lika blek som ett lakan Men ack så kom solen, och den kom med besked. Kroppen gäsades och blev röd som en gris. Att jag köpte en plastbåt som jag somnade i är bara en bonus. Jag menar hur många finns det som är solbrända polkagris.
Som sagt så är släkten en aning speciell men jag tycker om den som den är, en morfar som pratar värmländska med spanjorer, en far som är rädd för vatten, en mor som när hon solar mest liknar moby dick och en morbror som har talat med varenda levande själ som vistats på ön samtidigt som oss. Så klart har alla sina egna drag men om jag skulle skriva om allt så skulle jag få sitta till imorgon och det orkar jag bara inte. Istället så avrundar jag nu och går ner och käkar med min gode vän.
Dörren #4 (K)

Grattis Tompa!

Det här var trevligt. Tredje raka segern i div 3 och jag fick, återigen, vara kvar på banan matchen ut. Inte illa, inte illa. Vänsterbackspositionen börjar kännas mer behaglig, även fast det finns en del att slipa på. Men det är extremt roligt att spela hela matcher, framförallt när vi vinner.

Det fanns en viss oro i kroppen innan avspark. Att slå Ölme är en sak, att möta IFK en helt annan och jag visste inte riktigt hur vi skulle hantera den annorlunda matchbilden som det logiskt sett blev mot IFK gentemot Ölme på blåsiga Ölme IP.

Wikke drog upp riktlinjerna. Det handlade i det stora hela om att rulla bollen efter backen och med ett snabbt passningsspel lirka oss förbi deras mur till backlinje. Så här i efterhand vet jag inte om det funkade speciellt bra. Vi ytterbackar skulle nog ha pressat deras yttermittfältare lite högre upp i banan, och på så sätt inte ge dom tid till någonting.

I första halvlek slarvade vi bort anfallslägena. Antingen blev det för plottrigt eller för centrerat och vi fastnade i deras backlinje gång på gång (fast deras backlinje var å andra sidan mycket bra). I andra putsade vi upp oss och målet var faktiskt riktigt snyggt. Och som jag skrev i gårdagens inlägg är de 3 poängen betydligt mycket viktigare än fler mål framåt.

Nog om matchen. Nu är det återigen Söndag, veckans i särklass bästa dag. Solen skiner, farbror Tommy fyller år, farsan Baloo (som fyller år imorgon) ska firas och Ösk - Gais ska följas på Behrn arena lite senare. Känns som en helt okej dag. Sen att jag även ska hinna med slutspurten på körkortspluggandet gör denna söndag lite tidsfattigare. Vi ses, hinner nämligen inte sitta här och ödsla värdefull pluggtid.

/Agge*

grymt sa grisen

Min älskade norrbroder var inget annat än enastående i helgen. En böljande match som egentligen borde ha vunnits med något större siffror för kvarters klubben. Men man kan inte åf allt, en seger är en seger. Men det vesentliga i det hela är att August Holmberg var i sitt esse, det är inte första matchen det är inte heller andra utan 3 matchen jag sett där han verkligen är en av de friskaste på planen. Slitet bär frukt och inläggen bombas in likt en b-12 bombare under 2-världskriget. Fyller folket på med mer folk i boxen så komme min vän att bli läskigt farlig med sina svepande inlägg. Självförtroendet har kommit och både 1 och 2 ytterbackar har fått gå för att köpa korv på läktaren. Till och med som ytterback var han en fröjd att se. Men summan av kardemumman är att min käre kolega är otroligt grym, han är inte bara den bäste vän man kna ha, han är även en sate på att sparka boll. Det här, det kan vara syltburkens år på G-vallen!