Mitt namn är Holmberg, August Holmberg!

Min långa vän har nu fått en egenartad förkärlek till att filma. Ni som har hängt med här på bloggen vet att det är jag som får göra skitjobbet. Eller, mina jobb hittills har inte varit jätte jobbiga, men snart ringer väl de "större" företagen och vill att jag ska bli filmad i någon dum reklamfilm. Frågan är inte om, utan när. Och så långt vill jag inte gå med min skådespelartalang, jag är som Sverige, lite lagom sådär. Vill inte gärna sticka ut. Vill vara den jag är nu, den korta grabben i norrbrothers duon.

För er som fortfarande läser och är vakna så ska jag berätta lite om hur det står till i huvudet på mellankotten Holmberg. Ångest, ångest, ångest. Ångesten vilar som ett tjockt täcke över mig. Jag försöker hitta motmedel, ångestdämpande, men det går inte. Segemyhr är sjukt roligt, men det räcker bara en stund. Tankarna drar hela tiden till träning, träning i allmänhet. Jag vet att jag borde träna men eftersom träningen uteblev pga det dåliga vädret pluggade jag till den där förbaskade redovisningen (det behövs det med). Ångesten vilar på mig eftersom jag är född att röra på mig, jag klättrar på väggarna redan efter en dag med enbart plugg. Hur orkar du Gustaf? Visst du rör väl på dig men allt plugg skulle göra åtminstone mig galen. Så ja, allt snack om att lägga skorna på hyllan är bara dösnack, i alla fall på några år.

Jag har fastnat för R. Kellys I Believe. Tacka David för det. Vidunderlig. Kroppen fylls av positiv energi när den avlyssnas och det föds nya tankar. Kanske tänkta förut, men nu känns allting nytt som inte handlar om träningar eller plugg. Låten leder mig bort. Till känslan av hopp. Kanske är det musiken som ska leda bort, leda rätt. Få mina tankar på rätt spår igen. Kanske besitter den kraften. För det finns inget som lika fort kan få en på andra tankar som musik.

Ska börja avsluta (en väldig paradox) detta inlägg nu. Bara några korta ord om min bror. Det är väldigt ärofyllt att ha honom som bror. "Lilla gossen" (som han hånfullt kallas) är familjens hopp, och det med all rätt. Så bra som han är på fotboll kommer jag aldrig att bli, inte Julia heller. Han har det där lilla extra, det där som alla drömmer om att få ha. Han är bra, äckligt bra. Hoppas du har det bra på landslagslägret, om det är någon som är värd att vara där så är det du.

Nu ska jag kolla Bolt, jag vet, jag är lite barnslig!
Agge*